Bokslut: Den vackra ytan gör Palma till en vinnare
Sju veckor på Palma är till ända.
I helgen lämnade jag Balearerna för Lissabon i jakten på den perfekta platsen att bo. Med det har det blivit dags att göra bokslut för Palma de Mallorca.
Det är märkligt hur stark anknytning man kan få till en plats på knappt två månader. Samtidigt känns många av känslorna igen: Palma är litet men lättillgängligt, det har ett rikt utbud av bra saker, men känns som stad ganska begränsad och det beror inte på storleken (drygt 400 000 invånare).
Ett av mina kriterier för mitt sökande är att jag vill hitta en plats som jag inte vill åka ifrån när jag är ledig. Dessvärre gör flockarna av turister, deras menlösa flanerande och lokalsamhällets brist på ryggrad och integritet i Palma att jag vill ta första bästa flyg härifrån.
Under min tid på ön har jag mest umgåtts med infödda och hur fantastiska de än varit har jag förvånats över deras ensidigt positiva inställning till turismen. Den enkla förklaringen är att besökarna skapar förutsättningar för öns ekonomi och därmed också invånarnas egna plånböcker.
Tror dom.
Samtidigt som turisterna hyllas, pratar sig många varma om hur härligt det varit under pandemin, när turisterna hindrats från att komma dit och invånarna haft ön för sig själva.
Varje sommar omsätter turistindustrin miljardbelopp på Mallorca, dessvärre hamnar det mesta av inkomsterna hos utländska investerare. I centrala Palma går det elva utlänningar på dussinet, många köper upp lägenheter för att ha lyxen att ha en egen plats att återvända till sommar efter sommar.
Under de veckor utlänningarna inte är där hyrs lägenheterna ut till ockerpriser, vinsterna hamnar i investerarnas egna fickor och driver upp priserna på bostäderna så att majorkinerna inte har råd att köpa något själva.
Majorkinerna är samtidigt fullt upptagna med att jobba till minimilöner inom olika delar av turistindustrin. Någon semester är inte att tänka på, åtminstone inte under de varma sommarmånaderna. Många tar två jobb bara för att få ihop tillräckligt med pengar till vinterhalvåret när det är brist på sysselsättning.
Palma har på så vis blivit en kuliss för de rika, ett rekreationscenter som ska avnjutas under en eller två veckor eller två innan vardagen fortsätter på hemmaplan.
Nu har jag stött på många som verkar trivas med att leva i den kulissen, men jag är inte en av dem.
Den hårda kritiken till trots ger jag Palma de Mallorca bättre betyg än Malmö. Och jag tror mig veta att det finns hörn på ön som är mer genuina och orörda än just Palma.
Och mot bakgrund av att jag gillar de som bor där skulle jag absolut kunna tänka mig att återvända, men i så fall får det bli under senhöst, vinter eller vår när turisterna lyser med sin frånvaro.
Sju snabba om Palma:
1. Mest överskattade: Bilden av Palma som ett drömresmål. Visst, om det enda man vill ha är strand och glass är det världsklass, men om man vill känna något är stan betydligt mer begränsad.
2. Där borde Sverige ta efter: Hjälpsamheten. En äldre kvinna snubblar på trottoaren och nästan innan hon träffat marken är tre personer framme för att hjälpa till.
3. Det önskar jag Palma hade mer av: Självförtroende. Tänk om staden hade vågat stå för något eget och inte anpassat sin själ till turisterna. Jävlar, vad det hade kunnat hända saker då.
4. Det fattas i stadsmiljön: Givna, avslappnade mötesplatser, likt Riket i Malmö, där fokus ligger på stämningen, snarare än konsumtion.
5. Det mest irriterande: De bevakade övergångsställen som bara låter en gå halvvägs över en gata, där man sedan får vänta på ett nytt grönt ljus för resten.
6. Mest imponerande: Att det tycks finnas en ny fantastisk strand runt varje knut av den här ön.
7. Det bästa: Hur vacker stan är och hur lättillgänglig ön är. Och delarna där lokalinnevånarna själva bor och verkar även om det inte är fullt lika vackert.
Betygen:
Ytan/Uttrycket +++++
Palma är rent estetiskt svårslagen. Här är himlen blå och färgerna många, stadskärnan briljerar i historisk och vacker arkitektur, man hittar inte två dörrar eller balkonger som är lika. Lägg därtill en enastående vacker natur både längs kusten och i bergen.
Golden standard: Sydney, Palma, Zadar, Prag.
Ytan/Väder och klimat ++++
Mallorca har 300 soldagar om året. Här är det i princip solgaranti under sommarhalvåret och det utan att det blir outhärdligt varmt. Men hur kommer det bli i framtiden? Osäkerheter kring torka och värmeböljor ger avdrag.
Golden standard: –
Ytan/Atmosfären ++
Här är det god, avslappnad och artig stämning. Det är lätt att känna sig bortskämd, men det hade varit kul att känna sig utmanad och överraskad också. Här är det tillrättalagt och merparten av besökarna verkar vilja ha det så.
Golden standard: Melbourne, Berlin, Venice Beach, New Orleans.
Innehållet/Folket +++
Lokalbefolkningen får toppbetyg — om du har turen att stöta på några ur den. Majorkinerna är generösa och inbjudande, om än till en början reserverade mot främlingar. Turisterna, å sin sida, är lugna, men håller sig helt för sig själva och är i sanning riktigt trista.
Golden standard: Melbourne, Berlin.
Innehållet/Den kulturella scenen +
Visst sker det saker på Mallorca, men mycket är dyrt och turistintriktat. Jag var bara på en musikkonsert under hela min vistelse och den hade inrymts i en banklokal (!). Ett sprudlande lokalt kulturliv hade verkligen varit ett lyft, men hur och var ska det kunna gro?
Golden standard: Melbourne, Berlin, New Orleans, Los Angeles, New York.
Innehållet/Mat och krog +++
Här finns fine-dining och spanska syltor, men mycket är copy paste av vad turisterna efterfrågar. Det är samma upplägg så gott som överallt. Generellt på tok för lågt utbud av grönsaker och all service är av slaget — sitt ner, vänta, kika, vänta, beställ, vänta…
I allmänhet kan mycket bli oändligt mycket bättre i Palmas krogvärld.
Golden standard: Sydney, Melbourne, Los Angeles, Kyiv.
Samhälle/Hållbarhetstänket ++
För ett land som har sol under större delen av året finns här förvånansvärt få solpaneler, återvinningen är ett skämt och i affärerna köper man en stor del av maten inpackad i plast eller glas. Lite rätt gör man dock: här finns lånecyklar, laddningsstationer för elbilar och mobila återvinningscentraler.
Golden standard: Sverige, Danmark.
Samhälle/Trygghet +++++
Svårt att ge något annat än toppbetyg för en stad där jag aldrig känt mig otrygg. Detta trots att min cykel blev snodd efter fem dagar och att jag blev erbjuden droger i turistområdena varje gång jag rörde mig där.
Golden standard: Palma.
Samhälle/Samhällsfunktioner ++++
En stor internationell flygplats med möjligheter att enkelt ta sig vart man vill i världen. Vägarna är välunderhållna, internethastigheterna höga, sjukvården sägs vara bra. Polisen syns och skapar lugn. Frågetecken för byråkratin.
Golden standard: -
Praktikaliteter/Prisvärdighet ++
Palma är ojämnt prismässigt, och det beror enbart på turismen. I de ”fina” områdena kostar en lägenhet som i Stockholm och den som vill äta lunch på en central restaurang får hosta upp med betydligt mer än vad det kostar i Sverige. Med tanke på vad folk tjänar på Mallorca är det fullständigt ohållbart.
Golden standard: Berlin, Prag, Aten, Buenos Aires.
Praktikaliteter/Levnadsstandard ++++
Moderna hus, utrustade med alla bekvämligheter man kan önska sig. Något lägre bekvämlighet än i Sverige, otillgänglighet på grund av trånga passager, branta trappor, drar ner betyget något.
Golden standard: Sverige.
Praktikaliteter/Läge ++
Mallorca ligger mitt i Medelhavet med flygavgångar till alla hörn av världen. Här tar man sig smidigt och snabbt till en lång rad metropoler. Två plus i avdrag dock för att det inte finns några klimatmässigt hållbara sätt att ta sig hit eller härifrån.
Golden standard: triangeln Milano–Paris–München.
Sammanräkning:
